1931 såg Lund annorlunda ut. Från bryggeriet på Kävlingevägen körde man fortfarande ut öl med häst och vagn, även om bilarna så smått hade börjat att prägla stadsbilden. Männen bar nästan alltid huvudbonad och kvinnor bar aldrig byxor. På Östergatan hade man precis rivit ett gammalt ruckel från 1800-talet och påbörjat byggandet av ett nytt, modernt flerfamiljshus. Byggherrar var den nybildade bostadsrättsföreningen Östbo. 1932 stod huset klart och Östergatan hade då förlängts när ett gammalt hus revs, och bytt namn till Bankgatan efter den bank som fanns på hörnet vid Mårtenstorget.
Kostnaden för husbygget hölls på en låg nivå. Många av medlemmarna i den nybildade föreningen var hantverkare och kunde därför helt eller delvis arbeta med färdigställandet av det hus de själva skulle flytta in i med sina familjer. En av murarna hette Helge Nilsson. Han bodde i huset fram till 1994, vilket innebar att han kunde bidra med en del nyttiga tips under renoveringen 1993-94:
”Ta det lugnt när ni river ut badrummen i B-trappan, pågar. Vi råkade beställa för stora badkar när vi byggde huset, väggen mellan badkaren och grannens hall är knappt en halv tegelsten”.
När Helge flyttade efter 62 år var han den sista av den första generationens medlemmar att lämna huset.
Huset på tomten Ugglan 19 var ett arbetarhus, även om de egentliga arbetarkvarteren låg i det angränsande och ganska fattiga bostadsområdet Nöden. Någon onödig utsmyckning av huset blev det inte, det enda tecknet på att det byggdes under art deco-eran är handtagen på ekdörrarna mot Bankgatan. Att fönstren mot gården har spröjsar och inte de mot gatan beror på att spröjsar inte ansågs fint. Större rutor ansågs finare och därför lade man dessa ut mot gatan. Likaså är teglet av en sämre kvalitet mot gården.
Under andra världskriget byggde man om källaren så att den skulle kunna fungera som skyddsrum och det går fortfarande att upptäcka spår av detta om man letar noga. Något som dock inte finns kvar längre är kokspannan och det stora lager koks som utgjorde husets bränslereserv under kriget, vilket man gjorde sig av med så sent som på nittiotalet.
Fram till mitten av åttiotalet låg Max Magnussons tobaksaffär på hörnet Bankgatan–Stora Tvärgatan. När den lades ner gjorde Max om dörröppningen till fönster för att lägenheten skulle gå lättare att sälja.
I slutet på åttio- och början på nittiotalet skedde en förändring i åldersstrukturen. De äldre lämnade plats för en yngre generation. Samtidigt började man få upp ögonen för behovet av en kraftig renovering. 1992 genomfördes en fönsterrenovering och 1993 renoverades trädgården radikalt. Fram till dess hade det varit en traditionell, rätt så tråkig, innergård med en stor, dominerande torkställning i mitten.
I slutet av 1993, under en av mellandagarna, togs de första spadtagen som inledde den kraftigaste renoveringen i husets historia. Egentligen togs inga spadtag – man rev en vägg i källaren. Och anledningen till den sena tidpunkten på året var att man ville komma i åtnjutande av de räntebidragsregler som gällde för 1993.
I juni 1994 skedde slutbesiktning av renoveringen. Då hade man renoverat samtliga badrum och i samband med detta bytt både avlopps- och tappvattenledningar samt bytt ut elsystemet i sin helhet enligt den nya elstandard som började gälla 1994. Detta innebar bland annat att jordfelsbrytare och tappbrytare installerades i samtliga lägenheter, att elmätare för varje lägenhet placerades i en ny elcentral i källaren samt att alla uttag i huset jordades. I samband med detta installerade man även kabel-TV.
Den gamla oljeuppvärmningen ersattes med fjärrvärme. På så sätt frigjordes stora ytor i källaren och oljepannor, oljecisternen och en gigantisk vattentank fick lämna plats för bastu, pentry och gillestuga.
Det enda som inte rördes under den stora renoveringen var elementen men de beräknas hålla en bra bit in på 2000-talet, bara man luftar dem ibland.
Ett nytt styrelserum inreddes i det gamla stenmangelrummet i källaren 1996. Det rummet är numera delat, med en förrådsdel med egen utgång mot Bankgatan, och en arkivdel. Detta rum lär ha inhyst ett skomakeri någon gång på trettiotalet. Tidigare låg styrelserummet längst upp i B-trappan, men när det rummet såldes och införlivades med en av vindslägenheterna, fick styrelsearbetet skötas i lägenheterna. Trots att därmed en hel del av föreningens material spreds ut, finns samtliga styrelseprotokoll sedan föreningens bildande bevarade.
Under 2000-talet genomfördes flera moderniseringar och renoveringar. Nytt tak har lagts, och gården har fått ett generösare cykelskjul, med tillhörande avfallsstation. Flera sammanslagningar av lägenheter gör att antalet hushåll nu är 24.
Östbo har alltid varit en privat bostadsrättsförening, till skillnad från till exempel HSB-föreningar, och har därför alltid varit helt beroende av att dess medlemmar har ställt upp på föreningen och för varandra.
Lund 6 april 1999
Anders Book Hallström
Ordförande Brf Östbo i två perioder mellan 1994 och 2006
***
Uppdaterad 7 september 2022
Andreas Kirsebom Ekström
Ledamot i styrelsen som sekreterare, ordförande och vice ordförande från 1999